I år blir Smilla 11 år. Lika snäll, pigg och alert som alltid, men däremot hör hon nästan ingenting längre. Tur vi tränade in tecken när hon var liten, så det går bra att kommunicera med henne ändå - så länge hon tittar på en :)
Hon bor numera också mest hos mina pensionerade föräldrar en bit härifrån, eftersom hon tycker det är lite jobbigt med barnen, som hon inte hör och som dyker upp till höger och vänster. Tur att vi ses ofta - oftast flera gånger i veckan - och hon hänger fortfarande med på våra äventyr :)
