Första valpkursdagen avklarad

Snacka om att komma ner på jorden!

Smilla är ju vår pärla, som vi tycker är helt otroligt duktig på alla sätt och vis. Vi har henne för det mesta lös och hon kommer nrä vi kallar. Även när vi möter andra hundar, kommer hon in och kan sitta fint utan att springa fram och hälsa. När vi går promenader, går hon gärna vid sidan av och söker kontakt. Vi har lärt henne att ”be om lov” innan hon går över gator, går genom dörrar och innan hon får mat. Allt klarar hon galant. Visst är hon valpigt lekfull, biter och hoppar och får "tokil" i perioder, men säger vi ifrån på skarpen så lugnar hon ner sig.  Vi hade också fått tips från valpkursen att vi skulle öva på ”tvångsmys”, vilket betyder att hon ska kunna slappna av och ligga på rygg i vårt knä. Något som vi också har tränat regelbundet, och som går jättebra hemma i soffan.
Så glad i hågen begav vi oss till valpkursen, med lite av en kaxig känsla: Smilla kommer att imponera!!

Men ack så fel jag hade… Under de 120 minuterna som hundkursen varade så var Smilla ett litet MONSTER. Hon tippade över till ”hyperstadiet” och där förblev hon. Allt var mer intressant än att lyssna på matte och hon hoppade, bet, morrade, lekte med kopplet, försökte leka med alla andra valpar och tvångsmyset gick inte alls bra. Tillrättavisningarna gick in och direkt ut igen, och jag var helt deprimerad när vi åkte därifrån och kände mig som världens sämsta matte. Och inte kändes det bättre av att alla andra valparna hade sköt sig så fint.

Men, efter att ha landat lite så kom hoppet tillbaka. Hon ÄR ju duktig, så det handlar förhoppningsvis bara om att träna på rätt sätt och i de rätta miljöerna. Och nu tror alla på hundkursen att hon är ett hopplöst fall dessutom, så chansen att imponera har mångdubblats J

Kommentarer