Eftersom jag laddat hem den nya blogg-appen, så blir det mest en rubrik och lite bilder som jag lägger upp. Inga historier om vad Smilla hittar på, hur hon utvecklas eller perioder av trots etc. som man kanske lätt glömmer senare :) Så ska försöka, lite nu och då, att skriva lite också.
En sak som blev ganska tydlig när vi var hem till norrland i sommar, är att Smilla är uppvuxen i en storstad. När vi bodde på landet uppe i norr ändrade hon sitt beteende och jag antar att det har med alla nya dofter att göra. Hon blev mer vaksam och lite "mesig". Smilla, som sällan skäller (mer än för vissa personer med regnkläder och paraply), blev plötsligt en vakthund. Hon skällde så snart någon kom in på gården eller in genom dörren. Även när vi var ute och gick, blev hon avvaktande och om vi (lite otippat) mötte en person så stannade hon till avvaktande, ibland med ett litet skall och ville inte passera eller möta helt vanliga människor. Tog gärna en liten omväg istället. Skumt...
Träffade en annan semestergäst på landet (också från en större stad) och han berättade att hans hund också betedde sig konstigt. Hunden darrade när den kom ut och ville ogärna pinka. Han trodde att hunden inte ville "avslöja sig" och ge ifrån sig några doftspår. Mycket konstiga djur som härjar i skogarna som de känner av, kanske?
Smilla och jag stötte ju på en älg på en av våra promenader i skogen. Jag hörde det braka till i skogen och ser en älg korsa vår stig lite längre fram. Hann fundera hur Smilla skulle reagera. Springa efter? Skälla? Bli intresserad? Nej då - Smilla blev rädd och började backa åt andra hållet. Ville knappt passera stigen där älgen hade passerat. Meshund! :) Dagen efter när vi gick samma stig, var hon dock lite modigare och blev uppmärksamt intresserad på det stället där vi hade mött älg dagen innan.
En sak som blev ganska tydlig när vi var hem till norrland i sommar, är att Smilla är uppvuxen i en storstad. När vi bodde på landet uppe i norr ändrade hon sitt beteende och jag antar att det har med alla nya dofter att göra. Hon blev mer vaksam och lite "mesig". Smilla, som sällan skäller (mer än för vissa personer med regnkläder och paraply), blev plötsligt en vakthund. Hon skällde så snart någon kom in på gården eller in genom dörren. Även när vi var ute och gick, blev hon avvaktande och om vi (lite otippat) mötte en person så stannade hon till avvaktande, ibland med ett litet skall och ville inte passera eller möta helt vanliga människor. Tog gärna en liten omväg istället. Skumt...
Träffade en annan semestergäst på landet (också från en större stad) och han berättade att hans hund också betedde sig konstigt. Hunden darrade när den kom ut och ville ogärna pinka. Han trodde att hunden inte ville "avslöja sig" och ge ifrån sig några doftspår. Mycket konstiga djur som härjar i skogarna som de känner av, kanske?
Smilla och jag stötte ju på en älg på en av våra promenader i skogen. Jag hörde det braka till i skogen och ser en älg korsa vår stig lite längre fram. Hann fundera hur Smilla skulle reagera. Springa efter? Skälla? Bli intresserad? Nej då - Smilla blev rädd och började backa åt andra hållet. Ville knappt passera stigen där älgen hade passerat. Meshund! :) Dagen efter när vi gick samma stig, var hon dock lite modigare och blev uppmärksamt intresserad på det stället där vi hade mött älg dagen innan.
Kommentarer
Skicka en kommentar